huset-framifran

Fiskaren, sjömannen och timmermannen Calle Simonsson var en av tre bröder som växte upp här i byn Vettnet på Nordkoster.  På 20-talet avstyckades mark från hans barndomshems område. Och på 30-talet byggde Calle Simonsson med egna händer Hildas Hus . Hans bägge bröder Hjalmar och Ture fick också rikligt med mark där dom byggde sina hus. Bröderna hade varsin sjöbod i Vettnets hamn.

 

Calle Simosson var en charmör till karl med starka armar, ofta med en basker på sned på huvudet. Han seglade runt om i världen och det har berättats för mig att man återkommande här hemma kunde se honom ligga på rygg på en klippa nedanför kapellet med en caprifol under näsan och tala med Gud. Han gifte sig med den vackra Hilda Hansson från Sydkoster som kom från en barnrik familj där.

 

Hilda hade redan en son när hon gifte sig, Roger Hansson, som i skrivande stund i maj 2013 är 94 år och bor på ett äldrehem utanför Strömstad. Jag har ett fotografi av honom som ung i sjömanskläder, där han är stilig och ser stark ut. Han är den mest vittberesta person jag träffat och den största personlighet jag har förmånen att känna. Han har en utpräglad kosterdialekt. Se videon i menyn "videoreportage" till vänster. Med sin kosterdialekt och med sitt egensinniga intelligenta tänkande har han tagit sig fram i över 200 länder.

 

Souvenirer från hela världen bärgade han med sig hem, särskilt hattar med olika stuk och färger från när och fjärran. Här på Nordkoster har han varit fiskare och även kreativt ägnat sig åt andra näringar:. Han har till exempel haft café med jukeboxar och dans på en betongplatta utanför lokalen. Han har haft uthyrning av rum i sitt hus som för mig alltid kommer att heta Rogershus.

 

Huset, som ligger nära Hildas Hus på Hagevägen,  är nu sålt. Roger har haft stort intresse för sin trådgård. Han odlade rosor och till fåglarna ordnade han finurliga matbehållare. På ytterdörren stod en pokal med texten: "Fiskelycka är att komma hem." Otaliga är de påsar med nykokta krabbklor jag köpt av honom för en ringa peng. Han höjde aldrig priset under alla år, det var enklast så.

 

Roger fick många vänner som återkom år efter år för att bo och njuta av sommrarna på Nordkoster. På hans födelsedagar i juli var det alltid stora tårtkalas i hans trädgård om vädret tillät. Där träffades både Kosterbor och rumsgäster.

 


Margareta Norberg, innehavare av Hildas hus

 

Hilda träffade jag en enda gång, då var hon 101 år och bodde på ett äldrehem inne i Strömstad. Jag besökte henne samma dag som jag undertecknat köpet av hennes hus. Då, hösten 1997, fanns det ingen blomsteraffär inne i Strömstad, så jag köpte en salig blandning av blommor både från ICA och Domus. Det blev en jättebukett som hon förärades och blev glad för. Hon hörde dåligt så jag fick ropa i örat på henne vem jag var. Till slut förstod hon att det var jag som köpt hennes hus.

 

Vi hade ett riktigt trevligt möte. Hilda satt käpprak i ryggen i sin rullstol, som en balettdansös. Hon var liten och tunn med stora blå ögon. Jag fick köra ut henne till matsalen i rullstolen och det sista hon sa till mig var: "När kommer du tillbaka?" Jag hann aldrig att komma tillbaka. Hon dog kort tid efter att jag besökt henne.


Hemma i huset finns många ting efter Hilda och Calle. Jag använder fortfarande hennes elvisp, men i år får det nog bli en ny. Hilda bakade ofta och gjorde dockor av snäckskal och målade både akvarell och i olja. Otaliga var alla de badgäster som åkt båt från Strömstad över Kosterfjorden och som bott i Hildas Hus när hon var värdinna här. Välkommna i sommar ni också!